ausgeflippt

Idag är dagen en av få som får prydas med stort D.
Eftersom jag beställt nya kort till bank & telefon har jag gått otåligt och väntat på dem.
Idag hade jag beräknat som sista ankomstdagen, hade gärna mottagit dem igår redan.

Jag väntar & väntar. Så fort jag hört något ljud i trappan (vilket är ofta för de meckar med hissen) så har jag hoppfullt blickat åt dörren.
Vid tio över tolv rasar en jäkla massa brev in. Två från banken, ett från tele2, två avier, ett lönespec, ett från onoff och en massa andra. Alltså, har jag nästan återställt allt.
När jag glatt sitter & fifflar med telefonkortet i en gammal mobil ringer någon. Det är mamma.

"Hej Emmi! Fick nyss ett samtal från Tivoli. De vill att du kommer & hämtar dina prylar. De har hittat din väska."
"JAAAAAAAAA!!!!" skriker jag, slänger på luren och hetsar K till att klä sig så vi kan åka dit direkt.

Tänk att jag försökt ringa dem hela veckan & inte fått nåt besked. Jag visste innerst inne att jag skulle få tillbaka den, hade känslan i mig.
Ungefär som när jag blev bestulen på min kära cykel, White Lady, för några år sedan. Jag visste att "hon" skulle återfås och nån dag senare hittar jag henne vid Övre i Trelleborg, välbehållen och fin. Så det var bara att frakta hem min älskling igen.

När jag kom till Tivoli satt personalen och flinade lite. "Väskan ska man ju ha med sig hem, vet du väl?"
"Jo, det brukar ju vara så.." krystar jag fram.
De hade hittat den i Dj-båset, därför ingen sett den innan.
Det finns alltså en gud. DANKE mein gott.
Det enda som fattades var Tivolipasset. Det kan jag vara utan. Det är inte meningen att jag ska ha ett.

Jag som var inställd på att ta ett ångestfoto till nytt id idag.

Brevet från Onoff var ett besked att dvd:n är klar. Tv-möbeln kom igår. Så nu har K lite att pyssla med.

Nu - ut i solskenet
Snart - Taco Dinner
Sen - Jobb