ausgeflippt

Den dära hatten som suttit på min lampa i en herrans massa månader sitter på mitt huvud nu och har gjort det under hela städningen av vårt kök. Hatten är inte så dum faktiskt, och kryddhyllan är inte flottig längre. (Jag hatar vår ikkefungernade fläkt) Jag fick även ett ryck att torka av köksskåpen både ovanpå (fettfett) och inuti (inte fett), samt 'möblerat' om i skåpen. Allt är mer logiskt nu.

Jag, min hatt och mitt Svensson-kök.

Jag har köpt världens finaste muggar. Två stycken med vindmöllor och fåglar på.
Jag tänker lite på frihet när jag tittar på dem. Och just det tänker jag känna varje gång jag dricker ur dem. Förhoppningsvis varje morgon då.




Lyssnade på p3 tidigare idag där en sak kom på tal. En sak jag faktiskt funderat över tidigare, fast ändå inte.
Jo, det handlar om de där små kännetecknena som beskriver just mig. De där så gesterna eller sakerna jag säger som är just typiskt mig. Blickarna, orden, rörelserna som folk uppmärksammat men som jag själv inte tänker på. Förstår ni?
Är ni med? Hur kommer folk ihåg mig?

Så, nu vill jag veta vad som är typiskt EMMi att göra eller säga.
Ni som inte träffat mig kan ju gissa hur ni tror jag är.
Berätta!