ausgeflippt

Gick ner till Dunkers för att träffa Elin & Anders som såg Navid Modiri och Gudarna. Jag har aldrig hört dem förut, men jag är väldigt positivt överraskad.

Telefonsvararen.


Efter det traskade vi till Tivoli. Vi kände oss som fjorton och väntade förväntansfullt på att Detektivbyrån skulle komma upp på scen (precis som alla andra med X på handen).
Jag kan erkänna att jag var smått nervös. När K spelat dem här hemma har det låtit så obehagligt, jag har fått kalla kårar. Vissa av deras låtar påminner om bakgrundsmusik i filmer då någons liv är jävligt miserabelt... kan jag tycka.

Men när de sedan körde igång och man fick höras deras värmländska dialekt mellan låtarna byttes rädslan ut mot glädje. De är inte farliga alls.

Där fanns en hemskt störig människa bland åskådarna (vi kan kalla henne för Tanten), hon och  hennes vänner satte sig vid bordet brevid mitt och började prata/skrika med varandra. "Tanten" var en ganska bastant kvinna med röst därtill. Tror inte hon har besökt många konserter tidigare och man kan prata om "konsertvett" hit & dit (om det finns).... men att prata gamla minnen och om skolan på konserter är inte okej. Inte så att det överröstar musiken.
Men när låten "Kärlekens alla färjor" började, då höll käft. En fröjd för örat.



Anders fick agera fotograf efter ett tag med bandets kamera.
Efteråt dealade han till sig två skivor som betalning. Go Anders!
 

Skön paus från tråkig vardag! Mer sånt! :)