Would you like to be the lead star...
Åh! Man blir ju helt blödig!
Gick genom hela musikarkivet precis och blev nästan tårögd.
Läste om en kille igår som avskydde när gamla minnen kom på tals.
Stackars honom.
Jag älskar nostalgiska trippar, speciellt när det kommer till musik.
Har laddat nya mobilen med alla möjliga fina låtar som jag ska lyssna på när jag inte här hemma i vinter & vår. Alla vänner här hemma har minst en låt att knytas till.
Låtarna får mig att minnas både bra & dåliga perioder i livet. För att inte tala om festivalerna jag åkt till och konserterna jag sett. Uttryck som "Det här är livet" och favoriten: "Åh Emmi, nu har jag rökt igång mig igen!" poppade upp direkt när jag klickade igång Phoenix och Kanye West. Funderingar om hur jag kunde somna i publiken till the Strokes och varför vi inte tog oss till the Killers på Roskilde är fortfaranade ett mysterium.
Timolåtarna sitter lika hårt som för 3 (?) år sedan. Mando Diao och Timbuktu likaså. Även nya toner har fått rymmas i telefonen, såsom Kaizers Orchestra & Wolf Parade som står på schemat som kommande spelning. Och äntligen har jag fått tillbaka min älskade ringsignal: Introt till "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem..." med bob hund.
Minnen minnen minnen...
Jag är nyfiken på vad jag kommer ha med mig hem från Australien nästa år.
Kan knappt vänta.
Gick genom hela musikarkivet precis och blev nästan tårögd.
Läste om en kille igår som avskydde när gamla minnen kom på tals.
Stackars honom.
Jag älskar nostalgiska trippar, speciellt när det kommer till musik.
Har laddat nya mobilen med alla möjliga fina låtar som jag ska lyssna på när jag inte här hemma i vinter & vår. Alla vänner här hemma har minst en låt att knytas till.
Låtarna får mig att minnas både bra & dåliga perioder i livet. För att inte tala om festivalerna jag åkt till och konserterna jag sett. Uttryck som "Det här är livet" och favoriten: "Åh Emmi, nu har jag rökt igång mig igen!" poppade upp direkt när jag klickade igång Phoenix och Kanye West. Funderingar om hur jag kunde somna i publiken till the Strokes och varför vi inte tog oss till the Killers på Roskilde är fortfaranade ett mysterium.
Timolåtarna sitter lika hårt som för 3 (?) år sedan. Mando Diao och Timbuktu likaså. Även nya toner har fått rymmas i telefonen, såsom Kaizers Orchestra & Wolf Parade som står på schemat som kommande spelning. Och äntligen har jag fått tillbaka min älskade ringsignal: Introt till "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem..." med bob hund.
Minnen minnen minnen...
Jag är nyfiken på vad jag kommer ha med mig hem från Australien nästa år.
Kan knappt vänta.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det här ÄR ju livet!!!
Ja, hur fan kunde du somna till Strokes?? Jag glädjer mig så oerhört mycket till jag får se dig igen!!
Trackback